Nya Bjennklipp

Två pappersklipp till har det blivit. Tycker det är roligt att klippa till björnar !?

Är det psykologiskt tro?

Närå inte alls, bara passande och kul.

Bjennupplevelsen du får idag handlar om mej och hunden Skytt, som numera befinner sig i hundhimlen.

-

Jag hade BjennBua som affär när detta hände och där sålde jag min och andras slöjd under sommararna på 90-talet.

Sent en kväll i början av juni gick Skytt och jag dit för att göra sista finishen inför öppnandet nästa dag. BjennBua står på andra sidan vägen från vårt hus och det är ca 50m från husknuten. Inte långt alltså.

Skytt gick som vanligt lös och jag bar på en trasmatta som skulle läggas på i BjennBua.

När jag kom några meter från dörren så småsprang hunden ner mot sjön som är bara 20m från stugan och började skälla som fanken och jag tänkte att nu är det ekorrar i stortallarna. Det var inget mer med det. Jag lade på mattan och Skytt skällde bara värre och grövre så jag öppnade dörren och tänkte ropa in han för jag tyckte han var fjaskig som öste på så åt ekorren !

Öppnade dörren, steg ut på bron och vips kom en björn kutande alldeles förbi knuten... jag hade den på 2meter! och jag hann varken skrika eller tänka förräns en björn till svischade förbi på samma avstånd med Skytt skällande och vrålande bakefter.

Jag blev så rädd så jag höll på att svimma, hjärtat flög formligen upp i halsgropen och jag klev ett steg tillbaka och smälle igen dörren och låste den.

Väl inne började knäna skaka och jag tänkte hur f-n ska jag ta mej härifrån och hem och in 50meter bort!!!???

Skytts skall ekade västeröver och upp emot bergen. Mitt förstånd sa att bjennan är långt härifrån men mina känslor, rädslor sa något annat. Jag tordes inte gå över vägen och hem, in.

Fönstret på gaveln stod öppet och jag trodde SÅ hörde skällandet från Skytt, men inte.

Jag dristade mej till att öppna dörren och skrika i högan sky så SÅ skulle höra det då. Men inte.

Jag ropade, skrek och hoade så till slut, efter säkert 20 min, tog jag sats och sprang över vägen, rundade husknuten och kom helskinnad in och i trygghet!!!!

SÅ låg och tittade på TV med örat han hör bäst med nerborrad i kudden. Hur i fridens dagar kunde han det när jag var i dödsfara???? Ja, så kändes det för mej.

Ingen logik, bara hemskt och farligt.

-

Björnarna var nere vid sjön när Skytt och jag gick till BjennBua och hade alltså kunnat kommit när jag var oskyddad ute på öppen mark!!! Hujedamej.

Denna händelse satte sina spår hos mej i några år.

Otrygghet och nästan hallicinationer om bjenn.

Tittade mej för innan jag öppnade ytterdörrar och gick inte längre än 20meter från boningshuset utan att vara helt på min vakt.

Tur att Skytt fanns för jag litade på att han skulle jaga bort "ohyran" och det gjorde han, alla gånger.

-

Det gick så långt med min björnrädsla att jag ville flytta härifrån.

Jag tordes inte gå på en vanlig promenad och absolut inte cykla.

När Skytt snusade på en kvist började mitt hjärta hammra och andhämtningen ökade.

Det var många många björnmöten och händelser på vår gård under några år som höll skräcken vid liv.

Fy fasiken, vad jag blev handikappad av rädslan.

Insåg så småningom att jag måste utöva lite KBT med mej själv och om det kommer jag att berätta en annan gång.

-

Är du rädd för björn?