Jag har en bror som går i vår pappas och farfars fotspår, som slaktare.

Han har eget gårdsslakteri för vilt och köper upp älg och björn på höstarna.

Av det gör han härligt goda rökta korvar och andra produkter.

Gris ingår också i produktionen.

När björnkropparna kommer från skogen är det mycket som ska kontrolleras.

Det ska tas en mängd prover, märkningar och mätningar som ska skickas till olika myndigheterna för forskning och kontroll av avskjutningen.

Länsstyrelsens representant är också med på ett hörn för att kontrollera vart, när och hur björnarna är skjutna.

Jag tycker det är helt otroligt vilken koll det är på jägare och björn.

Vilka resurser som sätts in !

Om jag ska jämföra med t ex en trafikförseelse eller ett inbrott när inte polisen kan komma till den utsatte för de inte har tid eller är för långt bort eller t o m inte ens finns i tjänst.

Men om en björn skjuts då.... högprioritet!!!

I full fart med flåning av björn och en av döttrarna håller i när det behövs.

Inget konstigt med det när man får växa upp med slakt.

Jag har också växt upp med slaktning och det är/blir helt naturligt när man har turen och få goda, kunniga människor som förklarar och visar hur det ska göras.

Respekt och värdighet för livet och djuren är ledord för slakten.

Det sa min pappa till mej.

Tyvärr är det inte så i på alla ställen i verkligheten.
Och det är en skam.

Industrin och penninghungern har fördärvat syn och tron på kvalité av dagens djurhållning.

---

Jag äter inte bjennkött, det går mej emot. Vet inte riktigt varför. Går bara efter magkänslan.

Men älg och gris det är mumma det!!

En bjenn, från 2008, som överraskades av snö i maj månad. Naturfotograf

Göran Ekström tillbringade några dygn här i krokarna den våren och fick många fina bilder på björn.

Jag tycker det känns bra att några av de som bor här blir fotograferade utan åtling.

Precis som det är i verkligheten.

Tack Göran för att du kom och fotograferade och att jag får använda dina bilder som jag vill.

---

Det går fort nu tills det börjar röras i björnlandet !

Den 14 april är märkesdagen då de ska kliva ur sina iden.

Men det beror ju på vädret och snösmältningen såklart.

Jag har sett spår från uppklivna björnar i slutet på mars.

När de kommer ur sina vinterboningar så är de väldigt skitiga. Det syns på spåren och det syns där det har liksom tvättat sig medelst rullning och gnidning mot snön.

Är snön djup blir ju magen och bena renad bara av att de går och det syns väl att den är nyvaken. Har man tur lite längre fram på vårkanten kan man få se första skithögen de har gjort!!! och den kan vara stor den.... "stuppen" som vi kallar den.

Ser jag någon i år ska jag ta kort på den och visa dej.

Sorleken på stuppen beror ju på storleken på bjenn så klart.

Hej, hej, för nu.

Den här björnen kom lite för sent, för den gubbe som var ute för att få se en björn.

Det kom en karl till oss och undrade om vi sett någon björn nyligt eller visste om någon så där i största allmänhet. -Njää, vet om någon det gör vi men det går inte veta exakt var de befinner sig.

Vi satt vid köksbordet och fikade, säkert en timme, och kikade genom fönstret. Det har hänt otaliga gånger att vi sett björn genom just köksfönstret men inte denna gång.

Gubben tackade för sig och for iväg med sin bil.

SÅ gick ut samtidigt för att gå ner till sjön, ca 35 m, för att titta till båtarna. Han får då se hur den här björnen kommer sjöstranden rätt emot sig.

Då hämtade han mej och Tyra och vi hoppade in i bilen ( jag går absolut inte mot eller efter en björn så bilen var mitt skydd denna gång ) för att se vilket håll den skulle gå åt. Och den gick bara lungt strosande över vägen och upp emot kalytan som omger vårt hus. SÅ stannade bilen och vevade ner bilrutan till hälften för jag skulle ta kort och då kom Tyra som en projektil över axeln på SÅ och ut genom fönstret !? Vrålande, morrande och skällande, hon tyckte nog att det räckte med björnstudierna!

Då skulle den bort från gården.

Hur hon kunde klämma ut sig genom bilrutan begriper jag inte !?

Hon tål inte björn så inget är omöjligt, hon har en uppgift som hon sköter till punkt och pricka.

Alltnog, Tyra jagade bjenn all världens väg, igen.

Det hände i månaden maj 2008.

Några bilder innifrån BjennBua kommer här.

Det har blivit en liten samling av Hammerdalsbjörnen under årens lopp.

De är inte precis snygga men jag tycker de är sådär lite småroliga och pryder sin plats på hyllan.

Köpte ett väggvitrinskåp för en tjuga på loppis i Jorm, i somras och det blev porslinsskåp.

Billig återanvändning som passar mej.

Nytt porslin från billighetsaffär och keramikkåser från Häggnäsets Keramikverkstad.

Assisetten med björnen är från Ikea och den har jag fått av en viss "Tant Lila".

Kaffe är gott och det behövs när man spanar på bjenn ! haha

Styrketår, vettdu!

Bjennspår

Nu är det inte länge förrens sådana här spår börjar synas lite varstanns häromkring.

Kan redan börja i slutet av mars, beror på vädret och hur pass bra iden björnarna har.

De här spåren är sedan ifjol.

Huvva, jag både gruvar och längtar.....

En gång när jag satt på bron och tittade på jämthundsvalpen Pillerill som lekte lös och fri ute på gården kom en björn. Tyra satt fast i latsnöret. Det är ett rep som är kanske 6 m långt och våra hundar får ibland sitta fast i det och kan då vara nära det som händer ute på gården.

Klockan var cirkus halv fem på eftermiddagen, en solig junidag och jag väntade hem gubben till middag, maten var nästan klar. Pillerill var bara 3-4 mån.

Helt plötsligt uppfattade jag Tyra som, mitt i leken, blev "strev som en käpp" !?

Nej, tänkte jag, inte nå´n bjenn nu!!!

Jag har lärt mej tyda hennes kroppsspråk men ibland tror jag inte, vill inte tro vad ögat och magkänslan signalerar om.

Jodå, hon började hoppa högt (och då menar jag högt säkert 1,5-2m) i luften. Hon tog vind,

"drog vere" som vi säjer, i sin nos...

Pillerill han fattade ingenting och han tittade på Tyra och trodde hon ville tokbusa.

Men han kände nog att det var något viktigt på gång för han kom till mej ganska snabbt.

Jag fattade direkt och ville fånga in valpen, han var ju för liten för björnjakt.

Sedan tittade jag bort mot vägkurvan österut och där var den, björnen.

Under tiden öste Tyra på med sitt argaste skall och jag satt med en sprattlande

Pille (utesluter -rill i vardagsslag) i famnen och fick se hur björnen lungt stannade upp och tittade, vädrade på oss för att sedan lika lungt gå in på vägen, den kom nerifrån sjön, och över den för att sedan gå på vägslänten bort från oss mot byn.

Jag brukar släppa lös Tyra så hon får jaga bort ohyran men den här gången

vågade jag inte göra det. Varför vet jag inte. SÅ var ju inte hemma och jag var rädd om valpen.

Man vet aldrig vad som händer i mötet med björn!

En vanlig eftermiddag i mitt liv och potatisen kokade över, fläsket brändes och jag fick en björnupplevelse till att minnas.

Det blev ingen cykeltur den kvällen och förresten det, så cyklar jag nästan inte alls under de värsta björnmånaderna maj och juni.

I slutet på juli börjar jag så smått tordas ge mej ut på lite längre turer.

---

Tre nya mindre klipp som ska

få sin plats i BjennBua.