Här kommer jag att dela med mej av mina björnupplevelser som

sker och har skett utanför husknuten varje år.

Jag och min familj har bodd på torpet i 20 år och dessförinnan bodde mina svärföräldrar här i alla sina dagar och före dom byggde och levde svärfaderns fosterföräldrar här till livets slut.

1979 hade jag min första björnupplevelse här.

---

Våra barn var 4,5 och 2 år och de var i "pärlanne" med sin pappa och farfar och plockade sten. Det var på försommaren innan "pärsättinga" och stenarna kastades i zinkbytter och i skottkärror så det skramlade och rasslade ordentligt.

Barnaröster blandades med karlarnas basar.

Alltså liv och rörelse på torpet.

Jag var i köket och kokade förmiddagskaffe till arbetsfolk och en granntant som var på besök.

Farmor Ada och grannen satt vid köksbordet och resonerade om sina vardagshändelser och jag satt på vedpannan och tittade ut mot vägen som går till byss OCH DÅ såg jag ett får som sprang över vägen från sjön och upp emot en lada som står ca 50 m från gårdsplanen.

Tänkte fortare än blixten; ett får ? det fanns inga får här omkring ! och i samma ögonblick såg jag att det var en björn, en ljusbrun en, den lyste som av guld i solstrålarna som letade sig ner mellan granarna på sidan av vägen.

Barnen var ute i "pärlanne" och det var cirkus 30 m mellan björn och barn !!! Hjälp !!! jag tog mej snabbt ut på bron för att uppmärksamma SÅ, min man, på vad som hände.

Jag tordes inte skrika för det visste jag att karlarna inte skulle gilla så jag pekade och sa BJENN med min då rädda och pipiga röst..... hjälp ! jag trodde med säkerhet den besten skulle äta upp mina go´knular, barnen.

SÅ fattade snabbt och istället för att rädda våra barn gick han efter björnen för att se vart den for åt för håll!!??

Farfar JB ställde ifrån sig byttan han hade i näven och hämtade barnen och gick lungt till mej som stod på brosteget med dallrande skinkor och andnöd.

SÅ kommer tillbaka och hade sett två björnar uppe i backen bakom ladan!?

Ingen mer stenplockning blev det för mej eller barnen den dagen.

-

Då, just den eftermiddagen, började min rädsla för björn att ta sig......