För 2,5 år sedan blev den här unga björnen skjuten för Tyra och hon talade varje gång om att det var hennes när den låg i Rosenrummet i väntan på vidare flytt.
Här i omgivningarna skulle det vara bra om det blev skjuten, iaf en björn per år.

Men det är inte så lätt för det är mest av honor med ungar här och de är ju fridlysta.

För mej känns det och är det problematiskt eftersom honor med ungar inte år så kul att ha inpå knutarna.

En händelse om det får du här:

Klockan 22 en kväll tidigt i maj 2008 tittade SÅ, min man, ut genom köksfönstret och såg då en björnunge stående på första brosteget. Men va f-n tänkte han , så klart. Samtidigt ser han två ungar till ca 10 meter från bron och mamman på andra sidan bron!

Alltså, 4 björnar hälsade närgånget på den kvällen.

Som tur är har vi Tyra, som har till uppgift att jaga iväg närgångna björnar.

SÅ släppte ut henne och funderade ett ögonblick på hur det skulle gå eftersom de var en hona med ungar. Skulle hon vara tuff nog och mentalt stark för den uppgiften?

Men Tyra hon hoppade förbi ungen som stod på bron och satte kurs direkt på storbjörnen !

Skällde som en galning på den och hon gjorde flera utfall mot Tyra, naturligtvis, för hon ville samla ihop ungarna sina och dra därifrån. Hon ställde sig på bakbenen flera gånger för att se var ungarna var. Inte lätt att hålla reda på dom när situationen blev så kaotisk eftersom Tyra skällde, vrålade och var vedervärdigt aggressiv och med SÅ stående på bron.

Björnmamman blåste och fnöste och fick med sig två av ungarna en bit emot skogen som börjar 50 meter från huset. Den tredje ungen fattade inte galoppen så honan vände om efter 20 meter för att hämta den.

Under hela tiden hade Tyra värsta ståndskallet mot mamman. Hunden brydde sig inte om ungarna och visade heller ingen tvekan fast det var så många björnar så nära henne.

När tredje ungen till slut följde med honan så bar det av till skogs.

Hon föste sina ungar framför sig med en ylande Tyra bakom sig.

-

Den familjen kom inte tillbaka in på gårdsplanen något mer det året.

Var på jobbet den kvällen och tur var det så jag slapp en hemsk upplevelse. Jag hade gjort iordning en liten trädgårdsruta, under köksfönstret bredvid bron, där jag skulle kunna vara i trygghet för björnar !

Trodde jag, ja !!!

--

Vi har insett att det bara finns ett bra sätt att jaga bort närgångna björnar och

det är med en arg och störande hund.

---

Eftersom vi lever och bor i björnland så måste vi markera att här ska de inte vara.

Vi har sett och förstått att björnarna som har sitt hemområde här känner oss.

Vet hur våra bilar låter och vet sannorlikt hur vi låter, våra röster och vad vi gör för ljud.

Strax ovanför vår gård finns det ett björnide som har utsikt rakt ner och över oss.

Jag inbillar mej hur den som har bott och kommer att bo där sitter och lyssnar och vädrar ut över nejden innan den går till ro. De björnarna känner nog till oss rätt väl.

----

Björnmamman med de 3 ungarna fick vi titta på många gånger under maj månad det året.

Vi bjöd även hit en naturfotograf som fick fina bilder och film på dom.

Ska visa det en annan gång.