foto Göran Ekström/N
Första gången jag såg en björn var 1967, jag var 15 år.
Det var vid Byvattenvägskälet på vägen till Svaningen. Jag satt i bussen som, på den tiden, transporterade både post, folk, mat och alla andra förnödenheter som både folk och fä behövde mellan Ström och Svaningen. Jag skulle hälsa på min mormor. Efter många stopp och den obligatoriska avstickaren till Bonäset blev vi fyra kvar i bussen efter Hillsand.
Chauffören, en äldre farbror, en annan flicka och jag.
Det var sommar och sen eftermiddag.
Rätt som det var krängde bussen till och chauffören bromsade in och
ropade till: - En bjööörn!!
Jag visste knappt vad han menade men tittade upp och fick se en brun sak springande lite av och till på ett, typ, avlägg på högersidan vägen.
Jag blev inte upphetsad precis... var väl inte så intresserad av naturupplevelser på den tiden. Men när chauffören öppnade vikdörren på bussen och sprang ut och rätt emot björnen då tyckte jag det var läskigt. Varför i fridens namn gjorde han så?
Björnen skuttade in i skogen och chauffören efter med viftande armar....!?
Det gick att se ganska långt in mellan träden men björnen försvann rätt snabbt ur synfältet ändå. Tillbaka kom en anfådd och upphetsad bussförare som satte sig bakom ratten och fortsatte färden till Svaningen.
Och där satt jag och fattade nästan inte vad som hänt. Men märkvärdigt var det och det pratades bland de vuxna om "en dann bjenn". Vart den kom ifrån och vart den tog vägen ?
Det var inte vanligt att få se björn på den tiden.
Det var vid Byvattenvägskälet på vägen till Svaningen. Jag satt i bussen som, på den tiden, transporterade både post, folk, mat och alla andra förnödenheter som både folk och fä behövde mellan Ström och Svaningen. Jag skulle hälsa på min mormor. Efter många stopp och den obligatoriska avstickaren till Bonäset blev vi fyra kvar i bussen efter Hillsand.
Chauffören, en äldre farbror, en annan flicka och jag.
Det var sommar och sen eftermiddag.
Rätt som det var krängde bussen till och chauffören bromsade in och
ropade till: - En bjööörn!!
Jag visste knappt vad han menade men tittade upp och fick se en brun sak springande lite av och till på ett, typ, avlägg på högersidan vägen.
Jag blev inte upphetsad precis... var väl inte så intresserad av naturupplevelser på den tiden. Men när chauffören öppnade vikdörren på bussen och sprang ut och rätt emot björnen då tyckte jag det var läskigt. Varför i fridens namn gjorde han så?
Björnen skuttade in i skogen och chauffören efter med viftande armar....!?
Det gick att se ganska långt in mellan träden men björnen försvann rätt snabbt ur synfältet ändå. Tillbaka kom en anfådd och upphetsad bussförare som satte sig bakom ratten och fortsatte färden till Svaningen.
Och där satt jag och fattade nästan inte vad som hänt. Men märkvärdigt var det och det pratades bland de vuxna om "en dann bjenn". Vart den kom ifrån och vart den tog vägen ?
Det var inte vanligt att få se björn på den tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar