Här kommer jag att samla mina möten och upplevelser med Ursus Arctos, alltså den svenska brunbjörnen som har sin hemvist runt vår husknut och då menar jag verkligen det ordagrannt. Jag bor mitt i ett område där björnhonor tycker det är perfekt att föda upp sina ungar i och de ställer till problem för mej. Jag gillar dem och beundrar dem för deras livskonst, klokskap och utseende! De är ju så fina,gulliga och maffiga men jag vill inte det ska vara för många. Min gubbe har 2011 haft 65 björn-obsar och jag har 35 !? i vårt närområde!



tisdag 3 maj 2011

bilder från långhåll igen !

klicka på bilderna så blir de stora


Man kan i allafall se två av ungarna till höger om honan. Hon har en ljus rand längs ansiktet som här ser ut som en vit fläck. Det är svårt att bedöma färg på en björn för hårlaget skiftar efter ljuset.


Den här binnan har tre fjolårsungar och en annan björn, som är större än trillingarna, med sig.
Precis här går hela gänget i en älgko och kalvs spår. De såg jag först, en ko som snurrade öronen runt sig själv så jag förstod att det var fara på färde för henne!
Kalven skenade som en tok längs skogskanten på ytan så han kom ifrån sin mamma. Kossan sprang också fort men försiktigare mer smygande hon har nog varit med förut...
Jag antar de blir björnmat till slut. Fast just i detta ögonblick stannade björnarna upp och tittade vad jag var för slags väsen och med det fick älgarna en tids respit.


Huvva va´många björnar det är runt knuten för tillfället.
Dessa fem är ca 500 m från vår gård, fågelvägen, men ändå.
Int´ går jeg någe´långt utta hagan nunen hell!

3 kommentarer:

elin sa...

Heja, vad kul att dom fastnar på bild!

Malla sa...

åhhhh....vill komma nuuuu!!!! hoppas vi har tur att få se när vi kommer!!! Kram

Ida sa...

Åhhh! Spännande! Tror jag måste ta en åktur genom svaningen ihelgen! :) puss och kram Faster