Här kommer jag att samla mina möten och upplevelser med Ursus Arctos, alltså den svenska brunbjörnen som har sin hemvist runt vår husknut och då menar jag verkligen det ordagrannt. Jag bor mitt i ett område där björnhonor tycker det är perfekt att föda upp sina ungar i och de ställer till problem för mej. Jag gillar dem och beundrar dem för deras livskonst, klokskap och utseende! De är ju så fina,gulliga och maffiga men jag vill inte det ska vara för många. Min gubbe har 2011 haft 65 björn-obsar och jag har 35 !? i vårt närområde!



söndag 24 oktober 2010

Loke möter en björnhona med unge

foto G. Ekström


SÅ var ute med jämthunden Loke, elva månader, för att han skulle få
"lära sig saker" = skogsvana.

På ett igenväxt hygge händer det! Han försvann från hussen och gav skall dock ett väldigt osäkert sådant. Inom en minut var han tillbaks till SÅ och hade något i hasorna.

En liten björnunge!!!

Samtidigt hör SÅ hur det grymtar, fnöser och knak o brak !

Han peppar Loke att ta om, gå på igen och det gör hunn´!!!

Samtidigt drar sig SÅ undan till en mer öppen plats ute på en myr.

Loke skäller igen på björnarna tuff efter husses stöd.

Men kommer tillbaka snabbt igen det är allför farligt för en unghund.

Loke gör alldeles rätt för björnhonan var på väldigt dåligt humör.

Honan markerar med skarpa, kraftiga morrningar.

SÅ och Loke håller sig kvar ute på myren en stund men hunn´kan inte hålla sig utan far iväg igen för att kolla läget och passar då på att skälla några skall igen på det där morrande bruna djuret. Björnungen syntes inte till något mera.


Sakta och säkert går husse och hunn´ därifrån med en upplevelse rikare.

Jag säjer bara det, TUR att inte jag var med!!!!!!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag säger bara huvvaligen, va hemskt! Tur att inte jag heller var med!!!

Kram
Lisa

Örjan sa...

Jag hade gärna varit med :)

elin sa...

oj,va spännande!