Här kommer jag att samla mina möten och upplevelser med Ursus Arctos, alltså den svenska brunbjörnen som har sin hemvist runt vår husknut och då menar jag verkligen det ordagrannt. Jag bor mitt i ett område där björnhonor tycker det är perfekt att föda upp sina ungar i och de ställer till problem för mej. Jag gillar dem och beundrar dem för deras livskonst, klokskap och utseende! De är ju så fina,gulliga och maffiga men jag vill inte det ska vara för många. Min gubbe har 2011 haft 65 björn-obsar och jag har 35 !? i vårt närområde!



måndag 9 augusti 2010

monster orm

Hujedamej nu har jag blivit påmind igen om att det krälar huggormar häromkring !!!!!!!
Inte nog att björnarna smyger i buskarna utan ormen slingrar sig där också.
Överkörd, förmodligen av en bil, låg den där när jag och LillOlle kom cyklande och springande.
Tvärnit och fram med mobilen för att dokumentera.
Varje sommar ser vi flertalet överkörda huggisar på vägen.
Den är är ca halvmetern lång och ganska brun i färgen.
För ett par somrar sedan blev SÅ biten av en i handen när han röjde.
Vår nu döda hund Skytt han blev också biten i snoken av en huggorm.
Och jag höll på ta upp en i tron att det var en elkabel för många år sedan.
Äckligt!
Nu kommer jag att cykla mitt i vägen ett tag framöver tills jag förträngt minnet av ormar igen.
Fattas bara vargen nu!
Den finns men jag har än inte behövt möta den.
---
På björnfronten är det helt lungt och det är bara bra.
I helgen var det en björnjaktstig här i byn och många skyttar hade varit med och perforerat pappbjörnarna. Bra det att dom tränar för nu närmar sig björnjakten.
Den 21 augusti smäller det.


1 kommentar:

elin sa...

jag tycker nog att huggisarna är värre än björnarna. hu så hemskt!