Här kommer jag att samla mina möten och upplevelser med Ursus Arctos, alltså den svenska brunbjörnen som har sin hemvist runt vår husknut och då menar jag verkligen det ordagrannt. Jag bor mitt i ett område där björnhonor tycker det är perfekt att föda upp sina ungar i och de ställer till problem för mej. Jag gillar dem och beundrar dem för deras livskonst, klokskap och utseende! De är ju så fina,gulliga och maffiga men jag vill inte det ska vara för många. Min gubbe har 2011 haft 65 björn-obsar och jag har 35 !? i vårt närområde!



fredag 20 augusti 2010

dan före dan...

....ger jag mej ut för att leta hallon och börjar tänka på björn !
Inte så konstigt för i morgon börjar bjennjakten och jag hoppas ju att några ska fällas häromkring.
Uppför traktorspåret går jag och stannar för några hallonkvistar...

....tittar mej runt och ser en sten som är flyttad från sin plats !?

Kollar runt lite och känner att detta är "typiskt" björnland...

och börja tycka det är kymigt.

Jag ser för mitt inre hur en , kanske flera på rad
kommer nerför backarna som omger mej !!!

Huvvaligen! Jag ropar till SÅ men får inget svar.
Då går jag, så snabbt jag kan i denna krångliga terräng, tillbaka till bilen.
Pust !
Jag har lite rädsla i mej än!? Usch.
---

God jaktlycka önskar jag björnjägarna och deras hundar.
Må allt gå väl för folk och fä.


Inga kommentarer: