Här kommer jag att samla mina möten och upplevelser med Ursus Arctos, alltså den svenska brunbjörnen som har sin hemvist runt vår husknut och då menar jag verkligen det ordagrannt. Jag bor mitt i ett område där björnhonor tycker det är perfekt att föda upp sina ungar i och de ställer till problem för mej. Jag gillar dem och beundrar dem för deras livskonst, klokskap och utseende! De är ju så fina,gulliga och maffiga men jag vill inte det ska vara för många. Min gubbe har 2011 haft 65 björn-obsar och jag har 35 !? i vårt närområde!



lördag 19 juni 2010


Du fär nöja dej med en bild på en uppstoppad björn eftersom de levande
inte behagar posera för mej !?
Det är fortfarande lungt på björnfronten i närområdet och det brukar det vara efter vårens matyra och frierier. De drar sig undan kan man säga.

Och det är väl tur det, så jag kan börja cykla och gå.
Har cyklat två gånger halvvägs till byn utan att vara ängslig.
Jag tar en bit i taget och det är "vinst" varje gång för mej det.

Den här söta björnen kan du titta närmare på i Teknikmagasinet,
Hembygdsgården Strömsund.

2 kommentarer:

Musicmama sa...

E väl skönt att få lite frihet så du törs röra dig lite =) Har ju andra "odjur" i kring dig dock...(se; läst andra bloggen...) Kram på dig i Björnland "Även om de inte syns så finns det..."

karin sa...

Ja, friheten är viktig och livsavgörande om det så är i praktiken eller i tanken.
Björnkram till dej.