Precis här sitter jag i bilen och lyssnar på en björnmammas korta kraftfulla utandningar,

schuu, schuu, schuu !
Hon var på andra sidan av vägen och ungarna här på vägkanten när vi kom åkande i 23-tiden på midsommaraftonen. Snabbbt som ögat for hon över vägen till smånallarna och in i skogskanten.
Jag hörde hur kvistar och grenar knakade. Hur det plaskade i vattnet hon gick i,
åsså andningen hennes.... spännande till tusen.
SÅ hade ju stannat bilen och vi bara väntade och lyssnade åsså blev det tvärtyst. Inte en rörelse inte en kvist som knäppte.... vi väntade....
OCH mycke´ riktigt, hon kom fram på vägen igen framför oss ca 30 meter och då gick det fort.
Rakt över vägen och uppför bergkanten med ungarna i hasorna.

Jag hann aldrig ta något kort, bara titta och njuta...
OCH det är inte det sämsta när jag får sitta i bilen.

Det var nedanför Vedjeön.